Kost, motion och vila del 1

Det här är en historia som utspelar sig de senaste fyra månaderna och det handlar om en ung, lite naiv tjej som fortfarande letar efter den gyllene vägen till må bra. Hon har alltid tänkt att hon vet vad hälsa är och hon trodde att hon visste hur man blev perfekt. Hon trodde att det handlade om att begränsa sig. Att inte äta för mycket, träna alltid och hela tiden hålla på sin ordning. Hon hade scheman och att-göra-listor långa som söndagspromenader att pricka av under dagar av strävan mot perfekt. 

En regnig onsdag för bara ett par dagar sedan så dog den här lilla tjejen. Hon drunkande. Man kanske ska akta sig för att säga att det var en kall sjö som tog henne, men på något sätt kan jag inte finna någon bättre förklaring. Det började som en av många vanliga dagar av massor att göra.

Egentligen hade hon tänkt gå upp en halvtimme tidigare för att ta disken från dagen före. Det dåliga samvetet över att pojkvännen skulle ta disken efter henne ännu en gång till slöt sig ikring henne som ett kallt vatten. Det isade under naglarna och var så bråkallt att huden sakta blev blekt blå. Hur skulle någon kunna tycka om någon som var så slarvig? 

Hon var alltför trött och kom sig bara såvitt fram till jobbet "i tid" en timme tidigare än vad hennes schemalagda tid egentligen var och hon fick gjort massor. Ju mer hon ordnade desto längre blev hennes lista över vad som skulle behöva ske härnäst. Snart skulle väskor packas för flytt, framtiden kändes lite oklar och hon väntade spänt på resultat på det sista examensprovet. Det skulle aldrig ta slut och strömmen drog henne långt under ytan, små ljusglimtar från ovan var det enda som syntes nu, och det enda hon hörde var det dova bruset från de arga strömmarna runtomkring.

Kundservicen på arbetet gick dåligt, den var inte bra nog och klagomål var som vasst sjögräs mot huden. Efter jobbet hittade hon inte allt hon behövde till maten i den ena butiken och fick gå i en och två till speceributiker innan listan var fullt avprickad. Det för att maten skulle vara precis så proteinrik som den behövde vara och innehålla ett visst antal löjligt hälsosamma ingredienser för att vara bra nog. Det var ingen annan som behövde ha det på det viset, men hon ville att det skulle vara perfekt. Hennes medvetenhet visste att det inte var så men någonstans kändes det som att perfekt handlade om den perfekta kroppen, med den perfekta fettprocenten, varken mer eller mindre.

När hon lämnade maten hemma alltför mycket senare än vad hon lovat började luften ta slut. Det var svart runtomkring, ljuset var inte längre där och det mörka vattnet sökte sin väg in i henne och genom henne och hon hade fortfarande två timmar till av hård träning och hem till duschen och matlagning innan hon kunde vila. Vattnet trängde in igenom hennes näsa och mun, det sved som syra när vattnet nådde hennes lungor armar och ben domnade av och i det hon skulle ta sina sista tuggor på proteinbomben, sipprade vattnet ut genom ögonen och landade på kinderna som avgrundsmörka tårar, syret var slut sedan länge. Det fanns inte längre något annat att göra än att släppa taget. Tårarna som inte fick komma var det som tillslut vittnade om att allt var så operfekt som det kunde bli. En kväll var förstörd och hela dagen av begränsning och att stå ut var bortkastad ut genom fönstret på en sopig bakgata...

...När stormen och strämmarna hade lagt sig blev det ljust och varmt. Vattnet var mjukt där hon flöt på ytan. Vattnet vaggade henne stilla och solen värmde på kinderna. Det var över. Allt var annorlunda, fast allt var precis som förut.