söndagslöp.

Sa jag jobbfri helg? Jag bara skojade, det hela blev ett stort skämt. Alla är förkylda, inte jag *body of steel* så de blev en liten utryckning igår. Träningsplanen för dagen gick om intet, men det är okej.

Just i denna sekund sitter jag och förbereder iphone och mitt mentala inför något jag inte provat förut. Jag är lite nervös och är rädd att det kan vara ett för stort steg. Å ena sidan. Å andra sidan har jag en sån himla, himla lust att bevisa något för mig och andra.

Känslorna i kroppen påminner om de jag hade som barn inför en tävling. Jag har provat ALLT av olika idrottsgrenar, mina föräldrar sa aldrig nej till något som jag och min bror hade lust att prova och skjutsade om kring oss i oändlighet till olika klubbar som vi stannade i kortare och längre stunder. Jag har tävlat i friidrott, hockeymatcher, hästhoppning och dressyr, snowboard och längdskidor. Var aldrig hundra procent bäst på något, men jag vann någon hästtävling och kom som bäst trea i längdskidåkning. 

SÅ; tävlingsnerver, för; Jag ska springa två mil idag!!

Jag blir rädd när jag tänker på tiden. Jag har aldrig sprungit så länge som två mil innebär. Jag tänker att detta blir någonstans två timmar. Jag kommer att få jobba hårdast med att hålla igen. hålla igen och hålla igen, för att vara säker på att energin, frukosten och krafterna håller hela vägen fram.

 IIIIIIIIH... önska mig lycka till.