Om att ha två liv.

Goderafton träningsjunkies och alla andra underbara.

Det första jag vill passa på att meddela är detta: idag sprang jag för första  gången på 2,5 veckor. Jag är helt frisk och allt är helt underbart!

Det andra jag vill prata om är hur fint det är att få komma till sverige och hälsa på gamla gamla kompisar, krama om mina föräldrar och prata med min lillebror.

Helgen gav massor av skratt skratt skratt och att få träffa alla gamla underbara kompisar var bara kärlek på kärlek på kärlek. Min lördagsupddatering med fimparna i badrummet var efterbörden av en finfin kväll med rökning i ett badrum.

Jag känner att jag måste berätta att sinnesstämningen i bilden hade noll att göra med stämningen som rådde under tillverkningen av dagen-efter installationen 1.0. Man skulle döpt den till " man får röka i badrummet,för de sätter sig bara i draperiet, och det kan man spola av" och signa gamla minnen och biografimaterial.

Jag är alltså i sverige och mår prinsessa. Det är något med att komma hem som är som att resa i tiden och det är pinsamt och det är egocentriskt, narcisisstiskt att tänka så, men det känns som att jag åker till "den andra världen", där tiden står still, fast den inte gör det.

Årstiderna är alltid förändrade och mina föräldrar blir gråhårigare för var gång jag kommer hem, men det hjälper inte. Det känns ändå som stödord för livet eller nedslag i inget fast alltet.

 Det kanske inte går att förklara...

 Hursomhelst har jag det fantastiskt och får gosa med taxen och springa av dom gamla sjukbenen, som är friska, i höstfärgerna på skogsvägar i grannskapet. Det är hjärtan och det är stjärnor.