sju höga berg och fyra skittrötta ben.

Sjufjällsturen. När jag kom hem i söndagskväll kunde jag för min värld inte komma ihåg varför vi skulle göra detta från början? Jag tänkte att det KAN inte bra för kroppen och sliter på rygg, knän och höfter.

 

Men jag ska tala om vad det är bra för:

Hela våren har jag tränat med detta som mål, att vara så stark och konditionsmässigt uthållig som det bara går den här dagen, för att det ska bli så lite påverkan som möjligt. Min målmedvetenhet och viljestyrka har fått jobba på högvarv många timmar och tillslut nått sin peak den här dagen.

Det krävs några extra kickar med gott humör också för att tackla det sista berget mot slutet av dagen. Det fixade både Bror och jag finfint den här gången. Jag klagade tidigare över att han var jäklig på lågt blodsocker men fick själv höra att jag på hungrig mage inte var någon dröm att umgås med heller.

Det tog nio timmar för mig och min kära bror. Två timmar snabbare än förra gången och vi fick en vit t-shirt som premie. FEST!

Nu blir det två dagars vila inför nästa träningsperiod som jag berättar mer om imorgon. 

Lite bilder: