Om formtoppen

Mitt psyke är liksom borta ikväll. Den här veckan har gått fullständigt åt fel håll. Jag är fortfarande förkyld och klagar massor. Fast jag lovat mig själv att aldrig bli bitter och vara en sådan som klagar. Så jag klagar. Och jag äter inte som jag ska. Någonstans i mitt bakhuvud har det smugit sig in tankar som; " ...om jag inte kan träna som jag planerar behöver jag inte äta så heller. nu pausar jag formtoppen" etc..ikväll har jag ätit choklad. Jag lever inte alls som jag lär.

I mitt stilla sinne tänker jag att, faktiskt; du kan låta det vara okej med den här chokladen, stoppa undan det som är kvar och inte tänka på den igen förr du är färdig med de här träningsveckorna. Men jag är less. Jag är less på att det aldrig har gått som jag har velat. Less på magsjuka och snorig näsa. Less på gymplaner som går om intet och löpningstider som blir förlängda. Så jag äter chokladen.

Och så måste jag påminna mig själv om att det gick ju bra. Jag var på gång och snart kan jag vara på gång igen. Allt räknas! Efter helgen är jag säkert frisk och kan köra på hundra procent. Man måste få vara sjuk och ha en paus ibland också, fast man vill pressa sig själv. När kroppen säger stopp, då är det stopp. Så är det. Även om jag klättrar på väggarna och får spunk av att titta på hockey där dom luftar musklerna ordentligt när det enda mina muskler skriker om är att rastas. 

JAJA! vad är en bal på slottet osv. 

Ha en fin helg alla, ta hand om kroppen. Jag måste gå. Jag ska gömma en halv skitgod chokladkaka någonstans där jag inte hittar den igen...

men först slänger vi in lite "vintage" "inspiration" så att de som söker på inredningbloggar har något att klia sig i huvudet över

Vintage kettlebells.