matbloggen

Den senaste matveckan började med torsk och grönsallad, som jag älskar massor (haha remouladeklicken. fotogenisk!)! Andra bilden är starten på en kantarell/spinat omelett. En finfin person serverade krabbtoast med rogn. Jag bakade surdegsbröd med nötter och lagade broccoli/blomkålsoppa. I och med min utbildning lagar jag horder av matlådor, på bilden syns omelett och kycklingsallad. Mellan måltidersnacks. Gårdagens scampi/laks toast och dagens kycklingsallad. Det går i toast nu, enkelt och greit.

Frukost

Alltför tidig start idag; te, ägg, kesella/naturell yoghurt med kanel

Träna med PT

 

Igår var det min andra träning för Hanna på Barrys Bootcamp. Förra gången sa jag att jag hoppades att vi skulle ta i lite hårdare än vad vi gjorde den första träningen. Här kommer lite noteringar från min kropp:

rumpan- att sätta sig på toaletten är som att dra ut tänder (de som följt med en stund vet precis vad jag tycker om att dra ut tänder)

Min mage tog det personligt när jag reste mig ur sängen imorse. Nu ligger jag här igen och skriver och hoppas att vi kan komma fram till någon lösning på nästa urstigning, jag ska ju och jobba om 3 timmar.

Axlarna och jag har lite problem idag. Mycket stillasittande i helgen framför det lite för höga köksbordet med x antal handskrivna kladdsidor om musklers funktioner, samt min egen styrketräning på söndagskvällen och hela skulderpartiet ville ta självmord innan Hannas specialpush-ups och hantelpressar igår som sög i sig litegrann extra av deras livsglädje. Det värker.

Upplägget var 3x10 min cardio och 3x10 min styrka. Idag känner jag att jag har hundra kilo inspiration till nya övningar och speciellt till mage. Jag klarade marklyften galant igår, men extra glad var jag efter en del plankan-övningar där hon fick mig "feel what I had never felt before"

Jag har stått i plankan åtskilliga minuter genom livet, utan att tycka att det gjort speciellt mycket för min mage. Igår tvingade hon mig till en plankvandring mot okända extensioner och slängde avslutningsvis en dumbell av okänd vikt på ryggen och lade sig på mage bredvid mig och SKREK att jag inte fick släppa, falla ihop. Sekunderna var längre än hela timmen. Det skakade, det tog! och jag var så lycklig att jag bara log trött när svetten droppade ner på golvet framför mina armbågar.

hon var "very happy with this!"

Jag får känslan av att hon, precis som många av mina vänner, tycker att jag är lite för positiv till det mesta. Men det är okej, det är jag ju!

Som avslutning stretchade hon mig på golvet, (NTS; passiv stretching=statisk stretch med hjälp av yttre kraft *nördvarning*) till den tränande farbrorn bredvid's stora förtjusning. Jag noterade i ögonvrån där hon på mage pressade min ben i olika vinklar hur han fick svårt att fokusera på sina tricepsextensions.

Vilodag idag, för alla utom finmotoriken när jag fortsätter att nöta in muskelfunktioner på mitt mest ofunktionella vis, handskrift handskrift handskrift!

fredagens- bli peppade!

Intervallträning:

10 min jogg 10 km/h

4x5 min intervallträning 12-13 km/h 

2 min gång emellan (6,5 km/h)

10 min jogg nedvarvning 9 km/h

Plus 

3x15 burpees 

3x8 bicepscurls 

3x8 triceps extensions 

2 min planka med armgång 

2x2min sidoplanka 10 sista sek med höft"vipp"=skitdrygt 

avslut= 2 min statisk planka. 

Stretchövningar och gång 10 min.

Jag var så himla pepp efter att ha spenderat morgonen i sängen med muskelanatomin samtidigt som jag såg "aldrig mera fet" på tv3play. En gammal barndoms- och klass kompis från Borlänge var med och gjorde en enorm livsstilsförändring. 

Han gick från att vara glamourpartyCalvin till att bli träningsCalvin på ett år. Han fick hjälp av coacher och kändisPT's och klarade att gå ner nästan 40 kg och fick en sundare livsstil. Jag hoppas att Calvin klarar att hålla i det här nya levernet och att han har hittat någon träningsform som han verkligen uppskattar. 

Det är någonting som jag tänker mycket på i och med den här kursen jag går. Det att kunna motivera andra till att bli sundare, vara sundare och sitt allra bästa jag. De allra flesta som får frågan om de skulle vilja bli hälsosammare skulle nog svara ja. Alla har något som man vill förbättra. 

Problemet är att alla inte tycker att det är lika kul att träna. De allra flesta tycker att det är tråkigt och jobbigt och kan inte för sitt liv förstå hur någon kan älska att röra på sig på det viset. En vän på facebook skrev; "Att gå på gym måste vara den hjärndödaste aktiviteten som finns. Stå och spegla sig samtidigt som man lyfter upp tunga saker, för att sedan ställa ner dom igen"

Just nu fokuserar jag så himla mycket på att träna rätt, med rätt variation och rätt belastning att jag lätt glömmer bort det allra mest grundläggande; att den allra bästa träningen är den som faktiskt blir av. Människor som inte tycker om träning ska ha ros för att de går ut och går en promenad istället för att bänka sig framför TV'n. De kommer aldrig orka tänka på hur de ska lägga upp sina gymtimmar i veckan eller lägga tid på att lära sig en massa övningar de aldrig kommer utföra. De är helt enkelt inte intresserade.

Normalvikt och normalblodtryck utgör medelvärdet av ett lands eller världens befolkning. Idag är både normalt blodtryck och normalvikt högre än vad den var för 10...15...20...50...alla år sedan och kurvan går spikrakt uppåt. Min teorilärare på grundkursen berättade att idag dör fler av övervikt än av svält i världen och det lät för sjukt för att vara sant. Jag vill inte att folk ska svälta, men att vi dör av att vi har för mycket känns ännu läskigare. Även om ett blodtryck är normalt behöver det alltså inte vara optimalt. För att vi ska bli friskare krävs det att vi blir ett mer rörligt samhälle. Med teknikens utveckling verkar det inte direkt vara i arbetslivet vi ska få vår motion utan här måste vi själva ta ett tag.

Jag vill bli en sådan PT som lyckas nå fram, som kommer ihåg alltid att vi måste påminna varandra om att det lilla är det bästa du har om det är det enda du gör. Du behöver inte springa sju km med intervaller och träna styrka på det om du inte vill, men du behöver röra på dig om du vill leva ett friskare liv längre. Jag vill ha en sundare värld, jag vill sprida rolig träning. Alla är olika, alla kan hitta den där träningsformen de faktiskt inte hatar och alla kan bli sitt allra bästa jag.

Här kan ni se på min gamla barndomsväns himla inspirerande och rörande förändring:

(det är delvis inspelat på min farbrors hälsogård i leksand, Masesgården, åk dit!)

Träna med PT

Igår hade jag min första session med brittiska "Hännah" på Barrys Bootcamp. Jag känner mig som Mowgli i djungelboken när hon leende säger att hon ska lära mig allt hon kan. Planen är att träna med henne varje måndag i 8 veckor framöver. Jag vill lära mig  praktisk PT. Följa med hur hon arbetar och se hur det är att vara PT kund. Jag tror att det är bra att prova lite olika personliga tränare för att se hur jag vill vara som PT och sno deras bästa trix för att bli den bästa som jag kan bli ;-)

Igår var som sagt vår första träning tillsammans och vi kände av varandra, provade ut lite hur tungt jag orkade bära och hur snabbt jag kunde springa. Mycket personligt också, tala om vad jag blir motiverad av, hur jag arbetar bäst samt vad hon förväntar sig av mig. Det verkade som att vi hade en ganska lik syn på hälsa, hur allt i ens liv hänger ihop i en helhet med kost, näring och restitution. Jag har tänkt att skriva mer om det men jag måste fundera lite till vad jag lägger i de där tre stora orden. 

Jag och Hannah möttes egentligen för första gången förra veckan. vi hade en "informal chat" där vi gick igenom vad jag ville med min träning. Det är det här det kommer an på hela upplägget; vilket mål man har med sin träning. Vad jag ville få ut av åtta timmar med henne.

Jag behöver jobba på mina ryggmuskler. Jag har en så kallad flying scapula, vilket betyder att musklerna som håller skulderbladet fast är inaktiva och jag får inte tränat musklerna i ryggen rätt i förhållande till bröstmusklerna. Jag behöver hjälp att få mitt skulderblad på plats igen. Det här kommer ge mig bättre hållning och se till att jag står emot belastning lättare.

Egentligen KAN jag alla övningar som kan göra detta och jag har gjort dom tusen gånger men för att jag ska kunna träna det här behöver jag alltså hjälp. Jag behöver ha någon som kan se att rätt muskler jobbar och ibland tillochmed hålla på muskeln jag ska jobba med så att jag känner vart den är. Ja, den är SÅ inaktiv!

det kommer vi alltså fokusera på framöver. Jag har också en del sker att ta in vad gäller de grundläggande lyften. I och med att jag aldrig gått igenom dom med en fagperson så har jag bara gått efter vad som står i böckerna. Jag behöver jobba på mitt marklyft, har en tendens att böja för mycket på knäna och skjuta ut stången för långt framför mig. Det hjälper ganska lite att kunna allt om ett lyft i teorin, men att inte praktiskt kunna visa hur det ska se ut. Skärpnings på den!
...
Igår kändes som en ganska lugn träning trots allt. Jag hoppas och tror att det kommer ändras till min andra träning, nu när vi fått känna lite på varandra så kan vi börja ta ut svängarna lite (haha vilken formulering. jag låter den vara kvar, för den var hysterisk). Jag känner av träningen runt skulderbladen idag, en molande värk i bakgrunden som inte är alltför jobbig, men den gör sig påmind lite då och då. God smärta. 

Gårdagens

Hur man ser ut efteråt är alltid ett bra mätredskap av hur ansträngande det varit.

Till vardags.

Igår var jag så röd i ögonen som aldrig förut. Jag orkade med ingenting och somnade före tio. Idag är jag vit i ögonvitorna ihen och klar fär en ny heldag med jobb, föreläsningar och plugg. Sömnen och maten är allt just nu!

Årets PT 2011

här får ni ett citat, glad tisdagkväll:

"Nummer 1 är kost

Nummer 2 är kost

Nummer 3 är styrketräning

Nummer 4 är konitionsträning"

                        - Seth Ronland, årets PT i Sverige 2011

matbloggen

 

Matveckan. Fullkornspasta med spinat. Müslibröd. Blåbärssmoothie. Vitvinskokta blåmusslor. Kycklingwrap. Ugnsbakt lax med avocadosallad. Hembakade fullkornsmuffins. Toast med oxfilé och kantarellstuvning och färsk grön sparris, min pojkväns numer nybakta paradrätt. Bra matvecka, men väldigt mycket köttätande. Vi säger att det var för att jag fyllde år. Denna veckan blir bättre, sånn sett. 

Godmorgon

Igår var första kursdagen och jag måste säga att det var så himla inspirerande att träffa alla träningsglada människor.

De som inte arbetade med träning ville göra det i framtiden och jag tycker det bådar himla gott att det finns många som vill vara förebilder inom hälsa.

Kursledaren var helhärlig, hon kunde massor och fnissade ofta. Sånt gillar jag. Hon pratade också om vikten av att inte oroa sig i onödan. Refererar till mitt inlägg om rädslor ett par steg ner i feeden och tar till mig av all pepp!!

Tröttare än trötte-tröttast vaknar jag idag en timme tidigare än vanligt för jag ska hålla presentationer på personalmötet före jobbet.

Idag är det alltså 200% all in 8-22. Imorgon är det up and at it redan klockan 8 igen.

...Just det jag fyller år idag också. Pang pang pang som luckey luke hade sagt.

Lipstick

Irritationen när man snappar fel nyans från hyllan i lunchstressen. Bah!

"I'm sorry that I got your boyfriend pregnant..."

Mänsklig anatomi. suck. Myser hela morgonen med mina skelettkillar mellan futurama-avsnitt och morgonkaffe-slurpar. Today's gonna be a good day n' all that jazz. Jag ska till jobbet helsnart och efter det ska jag baka fullkornsmuffins. Planeringen nivet! Kursen börjar imorgon och jag måste ha med mig mat så jag överlever alla timmar med fakta fakta fakta. Jag vill hinna springa också, för trots mitt kettlebellspass igår som gör att jag än idag går sidleds i trappor, så känner jag att jag vill vara lite varm i musklerna ikväll.

Önskar alla världens bästa torsdag. Positivitet föder positivitet. Var glad mot alla du träffar!

rädslor och envishet.

 

Jag, 11 år, på Öland. 

Apropå nakenhet så ska jag berätta en historia från min barndom.

När jag var liten köpte mina föräldrar en wakeboard till mig och min bror att åka på efter båten. Det var en blåsig sommardag med sol och semester. Efter tre försök klarade min starka och duktiga bror att komma upp på wakeboarden från vattnet och han åkte några varv runt sjön vi bodde intill. Jag satt spänd och glad i båten och väntade på min tur att försöka.

Vattnet var iskallt och wakeboarden kändes ohyggligt stor när jag spände den på mig. Jag fick vatten i näsan och det kändes om att flytvästen inte helt bar mig när fötterna var fastspända i den här saken som flöt framför mig. Jag satt fast kunde inte simma fritt. 

När pappa gasade upp båten spjärnade jag emot med benen och tog i allt vad jag orkade för att ställa mig upp, flera meter spjärnade jag tills benen skakade och gjorde ont och tillslut vek sig. 
Framändan på brädan sjönk under vattnet, jag rycktes ur bindningarna på brädan och landade i vattnet med ett hårt magplask som gav mig blåmärken överallt och huvudet dunkade. 

Det här hände flera gånger, många många fler än tre, och vi hade kommit bitvis långt, långt, långt ut i sjön när pappa tillslut frågade mig i vattnet där jag guppade omkring, arg som ett bi, med tårarna rullandes nedför kinderna och skakande blå läppar om vi inte skulle fortsätta försöka en annan dag. Han sa att vi kunde sluta för dagen och gå upp och värma oss.

Det enda jag hörde var att han uppmanade mig att ge upp.  Jag blev så arg att jag grät ännu mer. "JAG SKA UPP PÅ DEN HÄR SKITEN OM DET SKA TA MIG HELA DAN OCH SÅ SKA JAG ALDRIG MER SE PÅ DEN" vrålade jag, elva år gammal. Rösten, kroppen och läpparna skakade av utmattning, kyla och ilska på samma gång. Pappa kastade förskräckt åt mig linan ännu en gång och satte sig i förarsätet på båten. 

Och vet ni vad? 

Efter det kom jag upp! Jag klarade att åka ett varv runt sjön, släppte linan självmant så att jag kraschlandade in i vår brygga och var skitglad hela dagen. Pappa var jättestolt att jag hade vägrat ge upp och klarat av det. Jag åkte wakeboard massor av gånger den sommaren, jag lärde mig till och med att hoppa lite grann med den där saken och jag hade den absolut bästa tekniken av alla mina kompisar att komma upp från vattnet (senare började vi åka direkt från bryggan).

Jag kom att tänka på det här idag för att jag är så himla nervös inför mig personlig-tränar kurs som börjar på torsdag. De negativa tankarna snurrar runt, runt i huvudet och tar ifrån mig min sömn och koncentration överallt. Det är det där vanliga om att jag inte skulle klara av det, inte vara bra nog, göra bort mig, inte passa och allt annat du kan tänka dig att man kan oroa sig för innan en personlig- tränar kurs.

Och så ser jag det från ett annat perspektiv, varför ska jag oroa mig för att inte kunna nog, INNAN kursen börjar? Kanske ska jag oroa mig för det efteråt och kanske ska jag aldrig sluta vara rädd för att kunna NOG? Det är viktigt att vilja lära sig, att inte någonsin känna sig fullärd, viktigt att vara hungrig och aldrig någonsin mätt på att veta.

Jag tänker på hur min envishet alltid har räddat mig. Jag har aldrig klarat allt som jag har försökt första gången, men jag har klarat ALLT som jag har försökt!

...det är vad jag tänker nu. Och så känns det bättre.

morgontrix!

För hundra år sedan skrev jag om hur jag speciellt på morgonen har problem med sockersug. Som en liten update till det kan jag säga att det går bättre och bättre; Numer dricker jag shake eller äter hembakat bröd, med jordnötssmör och försöker hålla mig till planen så mycket som möjligt beroende hur mycket jag hunnit och orkat planera i förväg. Det händer fortfarande att det slinker ner en kaka eller lite socker på yoghurten, men det är okej.  Jag är inte hitler osv osv.

Jag hittade den här artikeln:

 

och grapefrukt och träning så har vi det! 

En söndag i november.

Pluggat muskler, virkat och tränat. Skuldra arm och core skakar av trötthet efter lite nya kettlebellsövningar i min repertoar. Det är söndag och det behöver inte vara mer än så. Helgpuss!

Det här är träningsglädje

Totalt utkörd efter bootcampet. Var rookien i gruppen och snubblade hejdlöst omkring under mitt livs första sidohopp o baklängeslöp på band. Jag är ingen koordinationstjej.

Som tur är värker musklerna mer än egot, tillochmed den här gången, för de finns inga dumma frågor, bara korkade människor.

Fredagspuss!

Matbloggen

Förra veckans matvecka. Bakade höstbröd med tranbär. grapesmoothie. Lax med blomkålspurré och stekt spinat. Fiskburgare med min pojkväns hemlagade, nyttiga, coleslaw. paprikasoppa. fröiga energibars. 

Vardagen

Jag peppar inför första träningsdagen sen jag började med medikamenten mot tandköttsinfektionen jag har brottats med de senaste dagarna.

Jag älskar vardag! Idag ska jag springa springa springa så länge mina ben bär. Imorgon bokar jag in ett hårt fullkroppspass på Barrys Bootcamp, lördag och söndag bjuder på ett kettlebellspass och en till springtur, vilken dag som får vilket bestämmer formen. Där har ni min vecka, de här sista fyra dagarna ska utnyttjas till fullo.

Igår var sista dagen på penicillinet och jag hade träningsförbud, ingen tid gick till spillo, jag spenderade min korta kväll i köket och gjorde middag, matlåda, bakade muslibröd (MEN JA, FUSKBRÖD PÅ PÅSE) och frukostsmoothie.

Idag har jag alltså allt helklart för mig; yoghurt med kanel och ett müslibröd med hemlagat jordnötssmör till frukost, klockan elva klunkar jag supersmoothie ("skrekk og gru" brukar chefen rysa om hon råkar se ned i min termos, smoothiedagar, den ser sällan aptitlig ut) gårdagens middag till lunchlåda, hemgjord energibar före träning. Gud vad jag känner mig husfru2000, duktig tjej 2.0.

torsdag: kör!