tirsdag 25. september 2012

Om mandelgröt och öronvärk

Såhär kryar jag på mig; mandelgröt med persika och banan, toppat med lite kanel och kokosdryss.

Ps. Öronvärken exploderade när mixern startade mandelkrosskonserten.

mandag 24. september 2012

Om duktigfrukost

Smoothien idag var himmelsk och trots den febrigaste natten sedan flera år inatt gjorde blåbär, apelsinjuice, yoghurt, massor med goda frön och en liten touch av hemmagjort jordnötssmör, sötat med lite honung, min morgon och mitt uppvaknande.

Ja, jag har blivit biten av bacillflugan och fått höstsjukan. På grund av en del arbetsresande och några semesterfirare på arbetsplatsen hindrar det mig inte från attt ställa klockan nio med butiksnycklarna i hand och en martyrisk ryckning i mungipan.

Går tidigare idag, hoppas på imorgon. Inatt sov jag ingenting, plus minus noll.

I helgen har jag letat frukostinspiration och letat fram en gammal receptbok ur gömmorna. Ikväll handlar jag persikor och mandlar för morgondagens räddning.

Säg krya på dig, säg lycka till.

Avståndstagande kramar från mig. Host. Snörvel. och Puss.


tirsdag 18. september 2012

om abstinens

Jag skojar, får inte abstinens efter två dagar utan träning, jag är inte sjuk, men det betyder inte att jag inte längtar.  

Här kommer fitspo'n för imorgon;


om imorgon

Imorgon jobbar jag senvakt. Det betyder helhärlig morgon/förmiddagsträning, där jag är nästan helt själv på gymmet.

Jag tänker fokusera på axlar och öva på plankan i olika fasonger. 

 

här hittade jag en fin artikel om axelövningar, what to and what not.

Den riktar sig förmodligen mer till sådana som vill bygga axelpartiet och få bredare axlar, de vill inte jag, men dom ska bli starka. axeljäklarna och de blir de när man tränar.

 För de flesta kvinnor är det ej heller fysiskt möjligt att bygga axlar i samma utsträckning som män. Något man (läs jag) måste påminna sig (mig) själv om när man (jag) tvekar över träningsövningar. 

Det var även ett intressant inslag om den bakre axelmuskeln, hur man tränade den bäst och hur man undvek släpande muskelfibrer mot de främre genom att använda rätt vikter. Naprapat Martin Löwgren menade att det var en fara vid att använda alltför tunga vikter då fel muskler kommer in och tar över.

Peppad!

om utveckling

Barrys bootcamp förra torsdagen; Snacka om att komma hem hög på träningsendorfiner. Det var en superbra ledare (AnneLise, tror jag hon hette) som hade passset och hon fick mig verkligen att pressa mig själv.

Passet var 10/10, vilket betyder tiominuter löp, tio minuter styrka. Jag tror dom flesta ledarna gillar det upplägget? (tjuvlyssnade på en konversation mellan två andra gruppledare).

Intervallade på 15-16-17 km/h. Snabbare än jag någonsin vågat komma upp i på ett löpband med 3% stigning. Lyfte massor med tunga saker men gjorde mig själv lite besviken i plankövningarna. Tror att det mest är tekniken som sviktar, den sitter inte riktigt där, noll kontroll. Även om jag får höra när jag frågar att det ser bra ut så känns det inte så. Tänker på det min vännina som studerar fysioterapi sagt om att alla tränar styrka olika, även om man gör samma övning.

Kände att jag slet mest med, förutom alla dessa varianter av en vanlig planka, när jag skulle använda mig av en vikt när jag tränade core-delen. Vikten vägde tolv kilo, och det kändes helt fint med magmusklerna, men mina axlar blev trött manskap. Klarade inte att hålla armen rak under hela övningen.

Anmäler mig till samma pass om två veckor. Övar teknik. Frågar om hjälp.  

søndag 16. september 2012

Det naiva.

Dumma lilla naiva mig. Någonstans visste jag ju att det var ett otroligt steg att gå från 1 till 2 mil. Efter 1,4 sa knät nej och stopp. Jaja, vad är väl en bal på slottet, vi får ta det litt och litt. Det är det här som jag älskar allra, allra mest med träning, inte misslyckanden, utan att det finns så fantastiskt mycket att lära sig. Om sig själv och om hur allt fungerar, i en bransch som bara växer och växer med ny teknik och ny forskning. Det finns inga som helst gränser (förutom de som din kropp sätter, tillexempel nu, när jag får spankulera en halv mil hem). Hursomhelst; Bergen halvmaraton 2013, jag är påväg!

söndagslöp.

Sa jag jobbfri helg? Jag bara skojade, det hela blev ett stort skämt. Alla är förkylda, inte jag *body of steel* så de blev en liten utryckning igår. Träningsplanen för dagen gick om intet, men det är okej.

Just i denna sekund sitter jag och förbereder iphone och mitt mentala inför något jag inte provat förut. Jag är lite nervös och är rädd att det kan vara ett för stort steg. Å ena sidan. Å andra sidan har jag en sån himla, himla lust att bevisa något för mig och andra.

Känslorna i kroppen påminner om de jag hade som barn inför en tävling. Jag har provat ALLT av olika idrottsgrenar, mina föräldrar sa aldrig nej till något som jag och min bror hade lust att prova och skjutsade om kring oss i oändlighet till olika klubbar som vi stannade i kortare och längre stunder. Jag har tävlat i friidrott, hockeymatcher, hästhoppning och dressyr, snowboard och längdskidor. Var aldrig hundra procent bäst på något, men jag vann någon hästtävling och kom som bäst trea i längdskidåkning. 

SÅ; tävlingsnerver, för; Jag ska springa två mil idag!!

Jag blir rädd när jag tänker på tiden. Jag har aldrig sprungit så länge som två mil innebär. Jag tänker att detta blir någonstans två timmar. Jag kommer att få jobba hårdast med att hålla igen. hålla igen och hålla igen, för att vara säker på att energin, frukosten och krafterna håller hela vägen fram.

 IIIIIIIIH... önska mig lycka till. 

torsdag 13. september 2012

En SÅN morgon...

Håret skriker risbuske, kroppen värker och huvudet vill mycket hellre stanna på kudden tills klockan är för mycket.

En sådan här morgon med 14 dagar gammalt regn som smattrar mot rutan, är det så extra svårt att hitta motivationen till den där torra sura frukosten jag njutit av alla andra dagar.

Jag mutar mig själv med ett knäckebröd pyntat i ost.

Det ska bli bättre. Ikväll är det barrys bootcamp's HARD core som står på schemat. Jag undrar om jag kommer spy?

Nu? Packa väskan, kamma håret och försöka komma mig ut ur sängen.

Två ynka dagar till jobbfri helg!

onsdag 12. september 2012

Haust

08:o0

Morgonsvett mina vänner. Idag testade jag min senaste investering; Dessa gymhandskar från better bodies. Jag har letat SÅ länge efter ett par small i Bergen och Nu, folkens, ska det lyftas tunga grejer UTAN blåsor i händerna! 


tirsdag 11. september 2012

Ett litet misslyckande


När det gäller det här med att ändra matvanor;

Jag tänker att det handlar om planering nu i början och igår lagade jag till en smoothie med mango, jordgubbe, yoghurt, chiafrön och 4 kornsmüsli som jag kunde dricka påväg till jobbet, det skulle ge mig mer sömn och inte ge någon som helst plats för utsvävningar. BOOM. färdigt arbete.

Det blev inte helt hundra procent skitbra!

Mango som ligger en stund har en tendens att få den där sträva bananskalssmaken.
Müsli som ligger i blöt över natten sväller upp och blir allt annat än drickbart, jag tänker osökt på den gången jag råkade byta ut måttsatsen från matskedar till deciliter när jag lagade gröt och pappa skojade att den där kunde vi gjuta bryggan i när grötsleven satt absolut fast i grytan.

Den här smoothien/gröten smakade alltså beskt och fick förtäras med sked direkt ur flaskan vid diskbänken. Mango/jordgubbsgröt låter ju i och för sig gott och jag åt det, och bara det. Så en liten seger tänker jag ändå säga att det här, mitt lilla misslyckande, var.

I'm a'livin'
I'm a'learnin'

sockerberoende

Jag har massor med planer för den här hösten. En av dem är att få kontroll på mina matvanor. Jag vet att jag har ett litet sockerberoende att ta hand om och det är nog det som kommer bli det allra tuffaste.


Jag har läst någonstans att det tar sex veckor att ändra en vana. Det betyder att om sex veckor kommer jag inte längre vakna på morgonen och frenetiskt leta efter det absolut sötaste jag kan äta till frukost. 

Jag brukar vara duktig på att kontrollera mig själv i butiken och köper nästan aldrig godis eller dåliga matvaror, så istället letar jag efter socker, sylt, kakao och annat sött att lägga till på min annars nyttiga frukost.

Det är alltså just frukosten som är mitt största problem. All annan tid under dagen har jag noll problem med att kontrollera sockernivån. Jag har läst lite och utan utbildning eller speciella kunskaper tror jag att problemet ligger i min blodsockernivå som sjunker under natten? Kanske ska jag äta någon liten "dessert", av nyttig, inte allt för söt karaktär inte så långt från att jag går och sover skulle hjälpa på detta?
Det viktigaste att tänka på är att jag har god tid att testa ut vad som fungerar för mig.

mandag 10. september 2012

sticky chicken.

Här kommer min mammas kycklingrecept som är väldigt sött men väldigt väldigt gott.Sticky chicken. Det var en perfekt måndagslyx och det blev en sticky smaskig matlåda över till mig imorgon. 

6-8 (helst färska) kycklinglår
2 dl sweet chilisås
1/2 dl kinesisk soya
2 msk flytande honung
1 vitlöksklyfta, skalad och finhackad
1 tsk dijonsenap
1 tumme färsk ingefära skalad och riven
juicen från 1 pressad lime
salt och peppar


Sätt ugnen på 200 grader. 
Lägg kycklingen i ugnssäker form
Blanda alla ingredienserna
Häll ingredienserna över kycklingen
Stek i ugnen 30- 35 minuter.
Ta ut och vänd på kycklingen i såsen efter halva stektiden



servera med ris eller sallad eller både och. Vi åt lite fullkornsris, massor med grönsallad och en del broccoli/blomkålsblandning.
FÄRDIGT FÖR GÖTTA!

never never never give up!

Det här är en bok jag fått av en leverantör. Den kommer bli perfekt som ny träningsdagbok nu i höst när allting börjar på allvar!



Så vad står det i min gamla träningsdagbok?

På första sidan har jag tejpat in mitt löparprogram från en gammal norsk iForm anno 2011, inhandlat för 15 kroner på Fretex här i Bergen. Väldens bästa tidningskiosk!

Innan jag började det här träningsprogrammet sprang jag en kilometer på runt sex minuter, oftast strax under, ibland över. Jag sprang intervaller då och då, på löpband sprang jag långa (mer än två minuter) intervaller på 11-12km/h och korta intervaller (mellan 30 sek och två minuter) på högst 13 km/h.

Programmet varade i fyra veckor och innehöll två intervaller och en långtur per vecka. Den ena intervallen alltid lite hårdare än den andra stod det i tidningen, men jag hade av och till svårt att avgöra vilken som skulle vara den "lätta" och "hårda" intervallen.

Alla intervaller hade intensitet 80-85% av maxpuls, långturer hade 70-75%. Detta hade jag svårt att mäta när jag inte har någon pulsklocka. Jag fick tänka tröttare, ännu tröttare, dödsönskan.

(Maxpulsen är siffran 220 minus ålder, min maxpuls blir alltså 198.)

Vecka 1
intervall 1:  uppvärmning, 4x5 minuter intervaller med 2 minuter gång emellan. nedtrappning.
långtur: 5,5 kilometer
intervall 2: uppvärmning, pyramidintervall 3-4-5-4-3 minuter med 1-2-3-2-1 minuter gång emellan. nedtrappning.

Första intervallen var den tyngsta jag sprungit. Jag hade aldrig sprungit en längre intervall än 4 minuter så 5 spräckte en psykisk barriär. Att jag tog mig igenom hela programmet gjorde att jag kände att jag klarar mycket mer än vad jag försöker. Jag sprang på löpband för att lättast kunna hålla koll på tiden och hastigheten. Löpbandets hastighet varvade mellan 11,5- 12- 11,5-11,5-12-12 km/h i intervallerna och det var extremt tungt för mig. 

Långturen på 5,5 km sprang jag på runt 30 minuter. Den gick finfint, en van runda i en van hastighet.

Andra intervallen kändes lätt. Det var tungt med en fem- minuters där på mitten, men när man vet att man har 3 minuters gång efter så känns det inte lika drygt, jag har skrivit tidigare om det där med DÖDSÖNSKAN varvat med välkommen VILA. 

Vecka 2

intervall 1: uppvärming, 3x8 minuter intervaller med 4 minuter gång emellan. Nedtrappning.
långtur: 7 kilometer
intervall 2: uppvärmning, spring så långt du kan på 2,5 minuter. vila 30 sekunder och spring samma väg tillbaks 15 sekunder fortare än förra gången. 90 sekunder paus. Upprepa fyra gånger. Nedtrappning.

Den första var den tyngsta. 8 minuter tog hårdast på psyket. Inför den första delen kände jag mig djärv och började springa på 12,5 km/h men fick gå ned till 12 efter fem minuter. Den andra intervallen sprang jag på 12 och den tredje fick jag börja på 11,5 och sedan trappa upp. Jag avslutade på 12,5 km/h för att ge allt till slutet. 

Långturen gick bra, även den här var en van runda. Det blev 7,3 kilometer på 41:14 minuter.

Den andra intervallen var hårdare än jag trodde när jag läste vad jag skulle göra. Detta gjorde jag utomhus och värmde upp genom att jogga två kilometer till det bästa stället. Intervallerna tog på krafterna, och efter sista vändan var jag så trött att jag inte orkade springa de två kilometrarna hem utan gick som nedtrappning istället. Här hade jag verkligen önskat att jag hade en pulsklocka, det var extremt energikrävande att springa med mobilen i handen och kontrollera tiden utan att komma åt någon knapp och få hitta tillbaks till appen i farten. Jag har ingen data på tid och fart här, hela grejen var teknisk överkurs för min telefon och min hantering.  

Vecka 3
 intervall 1: uppvärmning  5x5 minuter intervall med 2 minuter gång emellan. Nedtrappning
långtur: 7 kilometer
intervall 2: uppvärmning, spring så långt du kan på 2,5 minuter. vila 30 sekunder och spring samma väg tillbaks 15 sekunder fortare än förra gången. 90 sekunder paus. Upprepa fyra gånger. Nedtrappning.

Under den första intervallen kände jag att det är dags att öka tempot. Här började jag köra på 12,5 km/h konstant. 

Min långtur blev inte som planerat. Jag frågade en väninna som jag vet har problem med knät om hon hade lust att vara med och det hela blev en social grej mer än att jag pressade mig själv. I början sprang vi och pratade och det gick saktare än vad jag brukar springa ensam. Efter 4, 59 km var vi tvugna att dra ned på tempot och komma ner i gång på grund av min väns onda knä. Vår snabbaste kilometer var 5:41 och vår segaste var 7:28 minuter(!!!).

Min andra spring och vänd intervall gick bättre än den förra eftersom att jag nu visste hur långt jag ungefär hann på 2,5 minuter och sprang tillbaks mer än 30 sekunder fortare varje gång. Jag borde kanske ha tagit tid en gång till på 2,5 minuters sträcka eftersom jag antagligen blivit snabbare. 

Vecka 4
intervall 1: uppvärmning. 3x 8 minuter intervall med 4 minuter gång emellan. nedtrappning
långtur: 7 kilometer
intervall 2: uppvärmning, spring så långt du kan på 2,5 minuter. vila 30 sekunder och spring samma väg tillbaks 15 sekunder fortare än förra gången. 90 sekunder paus. Upprepa fyra gånger. Nedtrappning.

 Den första intervallen för veckan gick inte helt som planerat. Jag tog i riktigt ordentligt och sprang 12,5- 13 km/h genom alla intervaller. Fem minuter in i den sista intervallen sa kroppen ifrån och magen gjorde ondare än jag någonsin vart med om under en löpning. Jag var tvungen att avbryta och blev arg och irriterad på kroppen som man trots allt måste lyssna på.

Min sista långtur gjorde jag bort mig lite i tidtagningen. Jag valde att springa motsatt håll mot vad jag brukar på den rundan och råkade stänga av appen den första 1,2 km. Jag mätte de sista 6,1 km och trots att det är många fler uppförsbackar åt det hållet jag sprang nu så hade jag en snabbaste kilometer på strax över fem minuter. Jag har sprungit snabbare per kilometer tidigare, men är allt i allt nöjd med tiden 6,3 kilometer på 35 minuter på en helt ny runda.

Den sista intervallen blev också ett socialt event när jag fick med mig pojkvännen med sin fiskeutrustning. Det blev en bra träning då vi tävlade mot varandra hela tiden. Eftersom han är supermycket snabbare än mig på  

Nu då? jag har alltså börjat springa uppför ett fjäll strax över två kilometer med höjd ca 300 m och jag klarar det. Uthålligheten är så mycket bättre, det har alltså inte bara hjälpt på farten. Det är också något jag märker på styrketräningen som jag kommit igång med igen. När dert gäller fart springer jag en kort intervall på 15-16km/h och en lång  på 13 km/h. Jag springer fem kilometer på 25 minuter.

Framöver kommer jag fortsätta satsa på en intervalltur i veckan men varva med styrketräning och långturer för att upprätthålla det roliga i träning. Jag har gillat att springa/träna efter ett klart schema, det känns bra att veta precis vad som kommer hända i veckan, men nu ser jag fram emot en stunds impulstränande. Bara det jag för dagen har lust med.

och. jag. ska. skaffa. en. pulsklocka!

lørdag 8. september 2012

PeTe- Petra

Alla fina människor där ute i cyberspace;

Jag är förkyld

MEN

Jag har tagit mitt första steg mot att få arbeta med det jag brinner för.
I februari är jag Personlig tränare med licens och hela paketet... om allt går som det ska.

Det vill säga om jag inte blir överkörd av en buss på en av mina tusen löprundor genom centrum (med hög musik i öronen har jag varit i riskzonen många fler gånger än jag vågat erkänna för min pojkvän)

Jag är så otroligt glad och lycklig över det här beslutet att jag inte kan sluta le.

BRA lördag.

tirsdag 4. september 2012

föck sovmorgon.

två deciliter frysta hallon. en deciliter apelsinjuice. en msk honung. en tsk spirulina. en msk chiafrön. lite vatten. BOOM. mixer. Mums. 

Imorse vaknade jag klockan sex och nedräkningen till dagens började. Vid nio sprang jag ner till gymmet i min mysigaste hoodie och kände mig som den grymmaste av arga boxartjejer. Tränade till The Sounds och kände mig tjejigt arg. Argt tjejig. Det blev svettigt. Tre gånger tolv plus tre repetitioner vilket betyder tolv gånger med den tyngsta vikten du kan tänka dig att klara plus tre gånger fem kortare repetitioner med hälften av den vikten direkt efter. Jag tog det basic, för lathetens skull, på vanliga maskiner men det kommer ändåge mig träningsverken från helvetet imorgon. I ben. armar. rygg. mage. (core), axlar. rumpa. sa jag ben och armar?

Nu sitter jag och hoppas på vakenheten. FÅR. INTE. VARA. FÖR. TRÖTT. NÄR. JAG. JOBBAR. SENVAKT (min dygnsrytm pallar sällan senvakterna till klockan nio. Jag är en bebis.)

söndagen;

Vaknade med en ledande söndagsångest men bestämde mig nästan innan jag slog upp ögonen att idag skulle något annat ske. Före elva stod jag startklar i löpartights, kompressionssockor och ulltröja. Joggade ner till flöibanestationen. Där startar stigningen upp till flöifjellstoppen, något mer än trehundra meter senare. I början är det brantast och en del trappor och efter 600 meter tog pusten slut och jag stannade i tre sekunder och kände mig sämst. Gårdagens förtäring av alkohol och förkortade sömntid gjorde sig påmind. Tog fart igen och fortsatte, uppför, uppför, uppför. Det var helt jävligt. Jag ville ge upp efter två kilometer. Två kilometer av upp, upp, upp, i en hastighet som kändes omkörningsvänlig för sköldpaddor. Jag hamnade bakom ett turlag om cirka femtio personer och ville ge upp lite till, kom ned i gång ett par tio meter. Fick ilska.  Började springa igen. Kuta. Spurta. Jag skulle förbi det där gänget. Uppför. Om inte alla svängarna var så himla energikrävande och så extra mycket branta. Jag spurtade vidare och "ursäkta, unskyldade"- mig genom hela folkmassan. Och så var jag uppe. Som om ingenting. Och allt jävligt kändes bara jävligt bra. JÄVLIGT bra. Jag joggade vidare mot toppen, spurtade när jag visste att jag skulle orka upp och fram hela vägen mot utsiktsplattan. Kollade tiden. 24 minuter. DUNDERHONUNG i mina ben. Skitnöjd.